Rapportsäsongen 2025: Djurgårdens IF
Pengar som bränner i fickan men där man måste hålla huvudet kallt
Djurgårdens 2024 blir en sammanfattning av väldigt många “å ena sidan, å andra sidan” som bara får repeteras till leda.
Å ena sidan: man kom fyra i Allsvenskan.
Å andra sidan: man kom bakom sina rivaler och missade Europa 2025.
Å ena sidan: man kvalificerade sig till ett UEFA-gruppspel för andra gången på tre år.
Å andra sidan: man sparkade sina tränare för första gången på 8 år.
Å ena sidan: en större sportslig satsning än någonsin.
Å andra sidan: en hel startelva av spelare som värvats in 2023 och 2024 som lämnade klubben inom 12 månader.
Djurgården är föreningen som står vid ett vägskäl. Rekordintäkter, dunderstark balansräkning och ett närmast pengabad är vad man har jobbat till sig genom att ändå på ett skickligt sätt navigera vatten där andra gått på grund.
Men samtidigt tydligt att man i mångt fortfarande är en “stor småklubb” som möjligen aspirerar till att ta steget till “liten storklubb” men verkar famla lite efter vägarna dit.
2024 var trots viss turbulens det bästa finansiellt i föreningens historia, med råge. Men samtidigt som det skapar möjligheter ställer det också frågor om hur man planerar sin verksamhet och sin väg framåt.
Dags att börja staka ut en tydlig väg framåt?
Kort sammanfattning -
Rörelseintäkterna i Djurgårdens Elitfotboll AB stiger till rekordhöga 266m, drivet av (snudd på) rekordtillströmning av besökare till evenemangen samt ett framgångsrikt deltagande i UEFA Conference League
Nettot från spelartransfers landar även det på rekordhöga 139.4m primärt drivet av Lukas Bergvall till Tottenham Hotspur, Samuel Dahl till Roma och Jacob Widell Zetterström till Derby County
Djurgårdens Elitfotboll AB gör ett resultat på rekordhöga 114.4m vilket gör att de kumulativa resultaten över de sista fem åren är totalt 275m - högst i Allsvenskan
Det innebär också att man som första (?) idrottsaktiebolag i Allsvenskan betalar in en betydande slant till Skatteverket, totalt 28.1m
Balansräkningen är urstark och tydlig tvåa bakom Malmö FF i Allsvenskan, med totala tillgångar på 570m, ett eget kapital på 325m och betydande likviditetsreserver - även efter ett år med rekordhöga investeringar i spelartruppen
Djurgården är en koncern med en moderförening - Djurgårdens IF Fotboll - och ett helägt dotterbolag - Djurgårdens Elitfotboll AB (DEFAB) - som är enheten som driver herrelit (och från och med 2023 även damelit).
Årsredovisningen Djurgården släppte (länk) avser hela koncernen (föreningen + dotterbolag + dotter-dotterbolag) och sen moderföreningen specifikt. Analysen nedan fokuserar dock på Djurgårdens Elitfotboll AB med dess dotterbolag, så jag räknar helt enkelt baklänges.
Observera att när Henrik Berggren kommenterar på resultatet kommer han tala om koncernen som helhet - föreningen + alla dotterbolagen - och därför kommer detta avvika något.
Det innebär att konsolideringen även blir fel här och där vilket jag justerar när DEFABs årsredovisning blir allmängods framåt sommaren, men bilden blir i det stora hela korrekt.
Resultaträkningen
Intäkterna
2024 sticker intäkterna i rörelsen - match, spons, TV, UEFA - iväg till rekordhöga 266m, drivet primärt såklart av nästan 100m från det framgångsrika Europaäventyret samt snudd på 80m i matchintäkter. Intäkterna i rörelsen 2024 är tre gånger högre än de var guldåret 2019.
Matchintäkterna stiger till rekordhöga 79.9m, givetvis primärt drivet av fin tillströmning av publik inte bra i ligan - som legat rätt platt under de sista tre åren - men av nästan 100,000 besökare under föreningens sammanlagt 6 hemmamatcher i kval- och ligafas i årets Conference League.
Värt att notera är skillnaden i genomsnittsintäkt som jämfört med det relativt likartade 2022 stigit med nästan en tjugolapp per besökare. Ska givetvis understrykas här att Djurgården fortfarande har utrymme att växa publikmässigt, och bör självklart fortsätta fokuset på detta för att fortsätta hålla jämna steg med stockholmskonkurrenterna och Malmö FF.
Edit: Vill även rikta blicken mot ett mer relevant nyckeltal än genomsnittsintäkt per besökare - RevPAS, ett intäkten per tillgänglig stol. Det finns en fin utveckling här där gapet mellan snittintäkt och RevPAS gått från 100% innan pandemin till drygt 65%. Det indikerar det alldeles uppenbara: det finns massor av outnyttjad kapacitet på matchdagarna fortfarande och en oerhörd möjlighet att fortsätta mobilisera fler besökare till sina evenemang till (förmodat) relativt låg kostnad.
Sponsor- och reklamintäkterna växer även de under 2024, men med rätt modesta 3%, men jag misstänker att det skett en omklassificering här av intäkterna från SEFs centrala avtal, eller mer specifikt: med intäkterna från Unibet-avtalet.
Djurgården sköter sin partnerförsäljning i ett helägt dotterbolag - Djurgårdens Fotboll Försäljning AB - som 2023 redovisade en omsättning på 44.7m. Skillnaden mellan de 44.7m och de 49.3m som redovisades på koncernnivå utgjordes av ungefär 4.7m från SEF. För 2024 redovisar DFFAB en försäljningsökning på 13% till 51m, vilket dock är exakt detsamma som intäkterna på koncernnivå.
Detta innebär att Unibet-pengarna från SEF på 4-5m någonting antingen bokas annorlunda under 2024 eller att de helt sonika försvunnit puts väck (vilket jag inte tror). Hade varit intressant att få klarhet i.
Sändningsrättigheterna från SEF landar på 29.4m 2024 och ligger kvar i ungefär samma härad som förra året då Djurgården för tredje året i rad placerade sig som ensam tvåa i den rullande femårstabellen som avgör fördelningen av SEFs sändningsrättigheter. Här har Djurgården goda chanser att behålla andraplatsen även 2025 då man går in med ett meritvärde (slutplaceringarna 2021-24) på 13, med Malmö före på 10 och Hammarby närmast bakom på 17.
UEFA intäkterna avser lejonparten av de pengar som Djurgården spelat ihop i sitt framgångsrika Conference League-äventyr under 2024, där man efter att ha slagit ut i tur och ordning Niederkorn, Ilves och Maribor i kvalrundorna sedan landade fyra segrar, ett kryss och en torsk under höstens ligafas. Detta gjorde att man slutade femma totalt och därför spelar åttondelsfinal under mars månad mot Pafos från Cypern.
Totalt har man spelat ihop EUR 9.8m till dags dato - ungefär SEK 109m - men av detta har 94.7m betalats ut under kalenderåret 2024 och ungefär 15m alltså återstår och kommer betalas ut under 2025, per UEFAs betalningsschema nedan.
Vi återkommer till det nedan, men detta är bokat på balansräkningen som en tillgång (“Upplupen intäkt”), dvs en intäkt man med säkerhet vet kommer komma i framtiden.
Kostnaderna
Kostnaderna för att dra runt Djurgården drar iväg. Rejält. Upp 45% 2024 jämfört med 2023 och drivet till ungefär lika delar av kraftigt ökade personalkostnader och övriga kostnader (resor, hyra Tele2, träningsläger, leveranser till sponsorer, telefonräkningar, kanslihyra etc).
Personalen är Djurgårdens enskilt största kostnadspost och den drar iväg så det bara sjunger om det. Fler anställda? Nja, man gick från 53 heltidare 2022 till 79 2023 när man lyfte in damelit i bolaget och 2024 steg det till 86, så antalet anställda är inte vad som driver detta, utan en kombination av högre ersättningar till spelarna i representationslaget genom löner och bonusar samt sign-on bonusar till nyförvärv.
Djurgården periodiserar sign-on bonusar precis som alla större klubbar i Allsvenskan1. I not 15 ser vi att balanserade sign-on bonusar stiger från 41m per 31/12 2023 till 47.4m 31/12 2024. Ett grovt överslag ger där att Djurgården har aktiverat kostnader för sign-on bonusar på runt 20-25m under 2024, upp från kanske 13-15m 2023.Olika typer av bonusar för avancemanget till ligafasen av Conference League hjälper nog till att förklara det rätt bastanta hoppet i pensionskostnader. Idrottsutövare har möjligheten till sk. Idrottspension (eller direktpension) som enkelt beskrivet är en möjlighet att skifta inkomst från idag - där den sannolikt blir marginalbeskattad till över 50% - till en tidpunkt efter karriären där inkomsten (och marginalskatten) sannolikt är lägre. Det är inte helt ovanligt att ffa bonusar skiftas till direktpension, och årets hopp från 14.8m till 38.1m nog primärt avser detta.
Så om jag får spekulera tror jag att av hoppet på nästan 50m mellan 2023 och 2024 drivs till nästan hälften av löneväxlad pension, förmodligen primärt bonusar; uppåt 10m av ökad kostnadsföring av sign-on bonusar då man blåst på rätt rejält med dessa under året; kanske drygt 5m från den utökade personalstyrkan och resten generella löneförhöjningar för personalen.
Externa kostnader - som är precis allt annat som mobilräkningar, hyra för kansliet, resor, hyra av Tele2, träningsläger - stiger med 27% eller nästan 18m, från 65.9m 2023 till 83.9m 2024. Här tror jag det är rätt enkelt att förklara: inflationseffekten både lite här och lite där samt 6 bortaresor i Europa under året där var och en av de går på uppåt 2m. Häri ligger nog också de dryga 2m man skrapat ihop i böter under UEFA-äventyret.
Agentkostnaderna landar på 19.2m, ett rekord i negativ bemärkelse så det stänker om det och en konsekvens av den stora ruljansen på spelare man fortsatt se i Djurgården under 2024. Notera att ersättningar till agenter (om jag förstått det rätt) primärt betalas av köpande klubb, utom i de fallen där man aktivt engagerar agenter för att sälja spelare.
EBITDA, avskrivningar, spelartransfers och sista raden
Innan vi hoppar till EBITDA så ska vi zooma in på “Resultatandel från intresseföretag” som är utdelningen Djurgårdens Elitfotboll AB fått från Djurgårdens Merchandise HB, som man driver tillsammans med Djurgården Hockey enligt en 50/50-princip.
Man skriver att bolaget ökat omsättningen från 42.5m 2023 till 47.4m under 2024 med ett nettoresultat på 6.2m, som delas lika mellan ägarna. Helt okej tillskott antar jag, men hade varit intressant att höra vad som påverkat resultatutvecklingen negativt.
EBITDA - rörelseintäkterna minus rörelsekostnaderna - landade på minus 7.8m.
Avskrivningarna för spelarförvärv stiger till 9.0m efter att man förvärvat kontrakt under året för totalt 49.2m, primärt Tobias Gulliksen, Patric Åslund, Adam Ståhl, Viktor Bergh, Daniel Stensson och Santeri Haarala.
Spelartransfers
Djurgården genomförde totalt 11 (!) spelarförsäljningar under 2024, där de förmodat största var Lucas Bergvall till Tottenham, Samuel Dahl till Roma och Jacob Widell Zetterström till Derby.
Total resultateffekt från sålda spelarkontrakt landade på rekordhöga 139.4m men där brutto försäljningsvärde var ungefär 15m högre, 153.8m
Edit: Det ska nog påpekas att eventuella bonusar kopplade till en affär som inte fallit ut under 2024 ej redovisas som spelartransfers. I exempelvis Bergvall-affären har det rapporterats flitigt i media - och även bekräftats från Djurgårdens sida - att det finns ett antal trappsteg som med rätt hög sannolikhet kommer lösas ut/redan har lösts ut men där dessa kommer redovisas som transfers under de kommande åren när betalningarna kommer Djurgården tillhanda.
I not 7 skriver man att inköpsvärdet av de kontrakten man sålde under året (se listan nedan) låg på 19.2m. Antar att detta primärt är Lucas Bergvall, Musa Gurbanli och Felix Va som alla lämnade Djurgården efter ett knappt år i föreningen.
OBS! Djurgården har under de sista två åren även redovisat “utrangeringar” om 10.1m för 2024 och 14.9m för 2023. Blir osäker på vad detta egentligen innebär - är det spelarkontrakt man sålt med förlust? Hojta gärna till.
Under not 18 skriver man sen att man har fordringar på klubbar man sålt spelare till om totalt 111.5m, upp från 40.5m förra året. Samtidigt har man även ökat skulderna man är skyldiga andra klubbar för kontrakt man förvärvat från drygt 4.6m till 24.7m
Transfernettot 2024 - spelartransfers minus avskrivningar minus agentkostnader - landar på rekordhöga +111.2m, en tydlig illustration hur man lyckats skapa betydande värde för föreningen i handeln med spelarkontrakt.
Även om det är lätt att hävda att detta är en modell Djurgården rimligen bör fortsätta jobba hårt med för att göra ännu bättre, är det dock också viktigt att se lite nyktert på vad som skett i spelartombolan runt Djurgården de senaste åren. Under 2023 och 2024 har man haft 11 spelare som värvats in men som lämnat efter mindre än 12 månader och i alla utom fallet Samuel Dahl knappast tog hissen rätt uppåt i karriären.
Elitfotboll är i grund och botten en personalintensiv verksamhet inte olik det man lite brett kallar för professional services: konsultverksamhet eller liknande där personalen är nyckeltillgången och processer, kultur och annat fluffigt runt den dagliga verksamheten kommer vara avgörande faktorer för hur personalen utvecklas i sina roller, vilket i förlängningen avgör hur organisationen utvecklas och kan konkurrera mot andra.
Rekrytering är bland de största investeringarna och kostnaderna en fotbollsklubb har, vilket inte minst illustreras av de 19.2m Djurgården 2024 betalade förmedlare för att identifiera och locka spelare till föreningen. Eller för att tala klarspråk: felrekryteringar inom elitfotboll är dyra, både direkt och indirekt.
Att ha haft nästan ett dussin spelare som knappt hunnit landa på Kaknäs innan de lämnat igen skapar en hel del frågor hur processerna runt det som borde vara bland de absoluta nyckelkompetenserna i Djurgården egentligen fungerar.. eller kanske inte fungerar.
Som någon sa en gång: ska man verkligen göra en genomlysning av en verksamhet och ställa jobbiga frågor ska man göra det när det går bra. Något paradoxalt går Djurgårdens talangförädling ändå bra, vilket gör frågan extra relevant för föreningen både på kort och lång sikt: är det något som inte funkar och i så fall - hur åtgärdar man det?
Skatt är sällan ett ämne som man behöver bry sig särskilt mycket om i en elitidrottsvärld där vinster ena året blir förluster nästa och man över tid ofta ser föreningar och idrottsaktiebolag kämpa med att hålla näsan över vattenytan.
Tills man heter Djurgårdens Elitfotboll AB och redovisar vinster på totalt 275m över de sista fem åren, that is. Låt mig förklara på ett mycket förenklat sätt varför.
Enkelt uttryckt kommer skatt i aktiebolag i två former: aktuell skatt och uppskjuten skatt.
Aktuell skatt är förenklat årets resultat gånger 20.6%, bolagsskattesatsen.
Uppskjuten skatt är olika former av justeringar som lagstiftaren låter bolag göra för att antingen undvika att betala in skatt på vinster man gjort under året till senare, alternativt rulla avdrag för tidigare förluster (“negativ skatt”) framför sig som en tillgång. Tanken med att man kan slippa betala in skatt på pengar man tjänat ett år är för att man argumentera för att man kommer göra en förlust de kommande åren som kommer balansera detta.
Så till saken: för 2024 redovisar koncernen inkl föreningen en skattemässig kostnad på 12.5m MEN man gör inbetalningar till Skatteverket på totalt 28.1m, men detta är garanterat bara Djurgårdens Elitfotboll AB.
Om man vill vara snäll kan man säga att vägarna att skjuta detta framför sig någonstans var uttömda och att skatt i slutändan är en konsekvens av att man drivit sitt företag framgångsrikt.
Vill man vara lite elak kan man säga att Djurgården med all önskvärd tydlighet visar att man borde använda de pengar man har i sin verksamhet till annat än att betala skatt…
Men kanske sätter detta fingret på en mycket viktigare fråga för Djurgården, i den juridiska setupen man drivit sin verksamhet i sedan 2006, när Djurgårdens Elitfotboll AB skapades som ett helägt dotterbolag under Djurgårdens IF Fotboll, och med försäljningsbolaget som ett dotter-dotterbolag till föreningen. Tanken med det som jag förstår det var att man ville utnyttja de momsavdrag man får från partnerförsäljningen som man där och då såg som så viktiga att man lyfte ut elitverksamheten från den skattebefriade föreningen till aktiebolagsformen (det finns andra fördelar med aktiebolaget, så som att det finns en mycket tydlig aktiebolagslag i motsats till den ideella föreningen som aldrig nämns i lagtexterna).
Tanken var alltid att man som ett av få aktiebolag i Sverige aldrig skulle tjäna pengar över tid. Vinst ena året skulle balanseras av förluster nästa, och det var ungefär så det skulle se ut… tills man hamnade på en extrem “winning streak” under de senaste 5-6-7 åren.
Men frågan som hänger i luften är om nuvarande juridiska organisationsform egentligen är den optimala för en verksamhet som av naturen är ideell och bara “råkat” organisera sig på ett sätt som gör att man nu hamnar i en position där man betalar in nästan 30m till Skatteverket - något huvudkonkurrenten och den ideella föreningen Malmö FF - aldrig kommer drabbas av.
Drar jag det för långt om jag säger att om Stadion i Malmö är den enskilt mest konkurrensutjämnande faktorn i Allsvenskan, så kanske Djurgårdens organisationsform är ett ankare man inte behöver om man drömmer om att komma ikapp?
Årets resultat landar på rekordhöga 114.4m i DEFAB. Skatt eller inte absolut något att sträcka på sig åt och vara stolt över, då det ändå är resultatet av att ha levererat sportsligt och organisatoriskt över tid.
Balansräkningen
Bolagets balansräkning är nu på över en halv miljard, varav det mesta som inte är pantsatta kapitalförsäkringar (pensioner) är fordringar man har på andra klubbar man sålt spelare till, UEFA, spelarkontrakt, pengar på banken eller placeringar man gjort under året för att hantera sin överlikviditet.
Några intressanta poster -
Immateriella anläggningstillgångar steg till 47.2m, från 21.4m per 31/12 2023 drivet av att man investerade totalt nästan 50m i spelarkontrakt under året, rekord med råge
Materiella anläggningstillgångar stiger till 27m, efter att man investerat totalt 23-24m under de senaste två åren vilket jag starkt misstänker är utbyggnaden av träningsanläggningen på Kaknäs - som man för övrigt helt självfinansierade under förra året. Imponerande.
Finansiella anläggningstillgångar utgörs till 146.1m avkapitalförsäkringar man pantsätter å spelarnas vägnar för dessas idrotts- eller direktpension, ett sätt att flytta inkomster (och skatt) till efter karriären, upp från 111.6m 31/12 2023. Den motsvaras av en lika stor avsättning på skuldsidan i balansräkningen.
Det utgörs även till 34m av “övriga långsiktiga placeringar” vilket är investeringar i räntefonder som man gjort under året då man säkert bedömt sig sitta med för stor kassa som man helt enkelt vill få lite bättre avkastning på.Förutbetalda sign-ons till spelare ökar från 41m 31/12 2023 till 47.4m per 31/12 2024. Då ska man alltså ha med att ungefär 1/3 av de 41m alltså kostnadsförts under 2024 och sen har man lassat på med nya sign-on bonusar under året på någonstans runt 20m för att nå en utgående balans på 47.4m
Upplupna intäkter är en post som ska reflektera “intäkter man med största sannolikhet vet att man kommer få men ännu inte fakturerat”. I Djurgårdens fall är 111.5m av de 148.1m fordringar på klubbar man sålt spelare till (Tottenham, Roma), ungefär 15m borde vara UEFA för inspelade men ännu inte utbetalade premier från ECL 2024/25
Likvida medel sjunker något till 55.6m efter att man parkerat ungefär 34m i räntepapper, men jag utgår ifrån att man gjort den analysen med tanke på de inbetalningar man kommer få under året att någonstans där är en optimal storlek som både ger handlingsfrihet samt inte utgör en onödig alternativkostnad
Skuldsidan av balansräkningen är alltså till största delen pengar man “lånat” av sina supportar då dessa köpt årskort under december, totalt 23.9m av 102.8m. Djurgården har egentligen inga skulder att tala om. Man är skuldfria.
Förra året skrev jag följande om Djurgårdens balansräkning och vägen framåt:
Kommentar: Djurgården är överkapitaliserade. Man har en gigantisk kassa och en superstark balansräkning (man är ju skuldfria!). Den viktiga strategiska frågan för ledningen framåt blir fortfarande att gå en rätt fin balansakt mellan att möta kortsiktiga sportsliga krav som kommer från supporterled som en konsekvens av tidigare framgång - och som nu är tydlig finansiellt.
Bara för att vara tydliga: Djurgårdens Elitfotboll AB har i nuläget gissningsvis ett löpande driftsunderskott (EBITDA) på kanske 25-30m per år. Man har samtidigt 100m+ i kassan, fordringar på klubbar man sålt spelare till på runt 40m. Man har per idag fordringar på Tottenham på ryktesvis 100m och ytterligare runt 25m på Hellas Verona för Isak Hiens övergång till Atalanta.
Djurgården kan finansiera sina löpande underskott fram till början på 2030-talet utan att behöva sälja en enda spelare, utan problem.
Men samtidigt - hur växer man föreningen för att fortsätta vara framgångsrik om 5 - 10 - 20 - 50 år?
Syftet med verksamheten är givetvis att vinna fotbollsmatcher här och nu, men det är lika viktigt att ansa och vårda det trädgårdslandet man just nu bara är kurator för framtida generationer av djurgårdare för.
Delikat balansakt där jag vet att det läggs mycket tid och kraft.
Sedan dess har det gått ett år där man fick blandad sportslig utväxling med mycket oro som ställde den berättigade frågan “har man organisationen för att egentligen ta nästa steg” på sin spets?
Det går även att säga att man sålde spelare för rekordbelopp och för andra gången på tre år spelat ett gruppspel i en UEFA-turnering och att det någonstans är facit nog, men allt detta är frågor på kort- och medellång sikt som diskuteras rätt livligt.
Tjänstemannastyret i sin nuvarande form ska någon gång ta slut och hur ser vägen ut mellan nu och dagen då det händer? Är strategin rätt, den relativa livrem- och hängslemodell som gällt sedan Henrik Berggren och Bosse Andersson tog över rodret för över 10 år sen eller kräver den utveckling? Mer risktagande?
De långsiktiga frågorna har inte besvarats än och jag upplever från mitt utifrånperspektiv att den diskussionen kanske inte ens riktigt kommit igång. Supporterperspektivet är av naturen mer kortsiktigt och där handlar mycket om “satsa mycket eller satsa jättemycket”
2024 ser det ut som att Djurgården skickade iväg någonstans 70+ miljoner på spelarförvärv och sign-on bonusar, i tillägg till andra bonusar på gissningsvis tiotals miljoner och satsningar på att stärka organisationen eller staben runt laget utan att man fick den där riktiga sportsliga träffen…
Utväxling per investerad krona måste alltid vara en prioritet, oavsett hur man tänker runt vägen framåt vilket gör de senaste årens relativa kaos till ett orosmoment. Kortsiktighet smyger sig lätt på vilket gör det lätt att glömma det jag skrev ovan:
Strategier för att växa klubben och göra den ännu mer relevant över 10-20-30 år
Balansräkningen man jobbat ihop sig gör det bra mycket enklare att vara offensiv där. Det hade varit kul att se och höra mer om.
Kassaflödet
Djurgården redovisar spelarförsäljningar direkt över den löpande verksamheten istället för som en försäljning av immateriella anläggningstillgångar i investeringsverksamheten.
Fortsatt ökning av rörelsekapitalet (= Djurgården har accepterat delbetalningar för spelarförsäljningarna man gjort under året)
Förvärven av spelare redovisas som en kassaflödesmässig utgift på 34.8m och där jag tror skillnaden mellan förvärven av kontrakten på 49.2m ligger i ökningen av kredit man fått från klubbar man förvärvat kontrakten ifrån
Förvärv av materiella anläggningstillgångar är vad man plöjde ner i slutförandet av nybygget på Kaknäs, totalt 18.5m under 2024
Förvärv övriga finansiella anläggningstillgångar är investeringen i olika typer av räntebärande papper
Net-net krympte kassan med ungefär 52.9m till 55.6m, men låt mig understryka att detta inte är ett uttryck för finansiell svaghet på något sätt
Slutsats och reflektioner
För första gången sedan 2016 sparkade Djurgården sina tränare under 2024. Epoken under Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf nådde vägs ände under hösten och kanske säger det något om vad Djurgården är för organisation under Henrik Berggren och Bosse Andersson.
Det är sällan speciellt rock n’ roll, det är sällan speciellt spektakulärt. När man försöker sig på de spektakulära förvärven blir det sällan ett speciellt spektakulärt slutresultat - med några tydliga undantag.
Djurgården är den “stora småklubben” som någonstans måste välja väg, eller så blir det en väg som väljs åt dem. Djurgårdens styrka under det senaste decenniet har varit att inte sväva iväg och när man gör det blir det istället resultat som är suboptimala.
Affärsmodellen har varit en av relativt låg risk, men jag börjar tro att storleken på den tröjan är för liten. Detta händer samtidigt som man sitter i en position med historiskt stora resurser som måste aktiveras på ett eller annat sätt, vilket gör frågan ännu mer aktuell nu än för 12 månader sen: hur gör man det på bästa sätt samtidigt som man inte glömmer vem man är, vad man är bra på och vad som tagit en dit man är?
Debatten är livlig i Djurgården, och det är bra. Men livlig ska helst aldrig övergå i populism och kortsiktighet - vilket jag tycker att både 2023 och 2024 är uttryck för.
Det måste finnas en tydligare tanke både på kort och lång sikt. Jag hade gärna sett den mycket tydligare visionen HUR man vill vinna på lång sikt, för man har sannerligen gett sig verktygen att kunna sikta på det utan att riskera något i närtid.
Man kommer aldrig slå Malmö på sikt om man gör samma sak som Malmö eller tänker likadant. Man måste tänka på tvärs, agera annorlunda och använda sina resurser på andra sätt.
Inte helt säker på att man helt gått in i det tankemönstret ännu, men det borde man - och man har fan gett sig själva förutsättningar att göra det. Se nu bara till att förvalta det.
Med undantag för Norrköping och Häcken
Bra genomgång! Gällande utrangeringarna (10,1m för 2024, 14,9m för 2023) handlar det nog om spelarkontrakt som löpt ut eller avslutats utan ersättning, där det bokförda värdet skrivs bort. Ingen direkt resultateffekt om kontrakten varit fullt avskrivna, men signalerar att vissa värvningar inte gav försäljningsintäkter alls.